Trygghet som svajar
Jag önskar jag kunde stötta i verkliga livet!
Har du någon du kan be om hjälp, någon vän eller far-/morföräldrar som kan hugga i med hushållet eller sysselsätta barnen några timmar?
Du behöver få gråta utan att ha skuldkänslor för det. Och jag tror nog att barn märker av även känslor man tror att man håller inne. Det viktiga är väl att prata om det, "jag var trött och ledsen, nu känns det bättre". Utifrån ålder och förmåga förstås.
Med min 18-åring har jag pratat mycket om rädslan för att bli ensam, efter råd från min psykolog.
Sköt om dig
Kram
/k
Så känner jag också ofta, men du:
Hellre en mamma som blir ledsen och visar sina känslor än någon som ska bita ihop och trycka undan sorgen. Bara man förklarar varför, så vet dem att det är okej.
Jag tycker du är sund och en bra förebild för dem! Du visar att man får uttrycka sina känslor, det är alldeles för många människor som trycker undan och låtsas som allt är bra. Hur skulle det kunna vara bra?
Läser och gråter, för både din skull och för min skull.
Vad våra barn ska behöva gå igenom, det är så jäkla orättvist.
