Längtan och minnen

Ibland får jag såna starka ryck av längtan efter M! Längtar gör jag hela tiden, men ibland blir det så tydligt, så starkt och så nära! Nästan som att jag skulle kunna sträcka ut handen och röra vid honom.
Just nu saknar jag hans doft. Något triggade igång minnet och jag minns precis hur han doftar, hans personliga lukt. Hur det kändes att krypa tätt intill honom när vi lagt oss på kvällen och ligga på hans arm och känna hans doft. Hur det kändes att röra vid honom - hans överarmar som var så muskulösa av hans jobb, håret på hans underarmar, näsan som var så rak och smal, gropen i hakan.
Det är konstigt hur starkt lukt- respektive känselminnet är! Hur det sitter kvar i en. Jag kan ju fortfarande känna i mina fingrar hur det känns att röra vid honom; det försvinner inte, det finns lagrat i huden på något vis.

Saknar honom så!






Kommentarer
Postat av: .:Sabina:.

...som vanligt när du lagt ut en bild blir jag sittande och bara tittar på honom. Vilken man han var, din M, och se eländigt att behöva benämna honom i dåtid. Jag visste inte att han fanns innan hans liv var över och ändå förstår jag vilket hål han lämnat efter sig. Det är dina ord som givit mig den insikten. Din kärlek via dina ord. Och du var lika älskad.



Såklart du saknar honom!

2009-01-18 @ 23:53:17
URL: http://mitteget.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0