"Gör-det-själv-rehab"?
Min chef har i alla fall fixat så att jag får arbetsträna på en av småbarnsavdelningarna; en stabil och bra avdelning med tryggt folk som bär upp verksamheten så att inte jag behöver axla något sånt. Det känns bra, men nu ska jag bestämma hur mycket jag ska jobba. Läkaren skrev som förslag två dagar i veckan (taget ur luften uppfattade jag det som) och själv har jag ingen aning! Jag kan liksom inte skilja mellan vad jag vill och vad jag verkligen kan/orkar! Hur ska man veta vad som är lagom? Ska det vara två dagar eller tre? Fler och kortare dagar eller färre och längre? Ska de ligga i följd så man kommer in i verksamheten eller ska de ligga varannan dag så jag kan "gråta ut" emellan? Jag har verkligen inte den blekaste aning!!
Varför är det så att när man mår dåligt psykiskt ska man ändå klara av att ta beslut om sin egen rehabilitering? Om jag hade brutit benet hade jag väl inte fått höra: "ja ,du bestämmer själv när gipset ska tas av!" När själen åker berg-och-dalbana är det ju just beslut som är så jobbiga!! De blir så tunga då, jag vet ju inte ens vem jag är eller hur jag mår nästa kvart, hur ska jag då kunna ta beslut om vad som är bra?
Jag tror att jag hade velat att någon gav mig ett förslag: "såhär skulle vi kunna pröva, vad tycker du?". Då hade jag haft en utgångspunkt att ta ställning till. Nu när det lämnas över till bara mig känns det väldigt ensamt. Och ensamhet är något jag har mer än nog av ändå!!......
Måste du verkligen bestämma det innan?!
Det är ju först när du har börjat arbetsträna som ni kommer att upptäcka vad som passar bäst. Det är ju helt omöjligt att veta innan.
Hej!
Av erfarenhet så kan jag säga att detta med återgången till arbete är något som tar lång tid och måste få göra det. Jag kan förstå att du hade behövt någon som sa "du ska jobba 10 timmar i veckan fördelat på x antal dagar"... Det är skönt att slippa tänka själv.
Kom ihåg att rehabiliteringen är DIN, du som ska må bra och den har dig i centrum. Du kan gå hem om du inte orkar.
I kriser är ofta rutiner viktiga och i depressioner är det många gånger rutiner som får oss att må bra igen.
Nu är jag vän av ordning och gillar rutiner, något som hjälper mig i min depression. Jag tror på modellen att ha fasta dagar med bestämda antalet timmar, MEN med möjligheten att kunna avbryta om det inte känns ok.
Jag skulle råda dig att ta det första steget, 25% - dvs 10 timmar, fördelat på 2 - 3 dagar. Jag tror att största barriären för många (så även mig som gjort samma resa) är att ta sig till arbetsplatsen med allt vad det innebär. Att kliva upp fastän man vill ligga kvar och dra ett tjockt täcke över huvudet, att klä sig någorlunda anständigt, att försöka le åtminstone någon gång, att möta blickar utan att behöva gråta. När man väl kommit dit, brukar det vara ganska skönt. Något annat att kunna tänka på, om än bara för en minut eller tre.
Jag vill bara ge dig massor av styrke-kramar. Du grejar det här, ett steg i taget.
Kram!
I början hälsade jag på i 2 timmar 2 dagar i veckan. Sen ökades detta till 4 timmar 2 dagar i veckan och sen fler dagar och sen mer timmar.
Men börja med 2 dagar i veckan tror jag är bra start. kram
