Anhörigträff
När jag var på väg dit kändes det jobbigt trots att jag länge känt ett behov av det här - ännu en bunt okända människor som man ska fläka ut sin sorg inför och berätta hela historien om hur det gick till och därmed dra i såren! Jag skyggade lite för det och lekte med tanken på att inte gå utan dra runt i affärerna eller nåt istället som en skolkande skolflicka! Men det är klart att jag gick och det var ett bra möte. Det kändes bra att prata med varandra och att höra de andras historier. Och nu är kanske det jobbigaste steget taget; det där med att berätta hur det gick till vid dödsfallet och att vara okända. Nästa gång känner vi varandra lite mer och vet varandras sorgehistoria.
Jag tror att det finns ett stort värde i möten som dessa. Du har uttryckt några gånger på bloggen på sistone upplevelsen att leva vid sidan av, att inte tillhöra. Nu får du lära känna några medsystrar i den känslan. Att inte vara i bredvidlandet helt ensam kanske kan hjälpa? Kanske kommer någon av dem att vara den du kan anförtro dig åt när du inte vill vara ensam men inte vill ha någon där?
Vilken tur att du inte bestämde dig för att vara skolkande skolflicka!
Hej min sorgesyster! Det var bra och modigt av dig att gå dit. Jag gick också i en sådan sorggrupp med 4 andra änkor när jag var ungefär ett år ute. Det som var negativt var att de andra som var där var så mycket äldre, de hade alla barn och barnbarn medan min problematik var helt annorlunda, du vet. Men samtidigt är sorg universellt. Det fanns alltid något man kände igen sig i och vid varje möte fick jag flera insikter. Vi behöver prata om sorgen gång på gång. Det är det enda sättet att läka. Kram!
Jag tror de här sorgemötena är jättebra, jag hoppas de är det för dig i alla fall. Det är alltid skönt att känna att man inte är ensam, att det finns fler därute som upplever samma sak och där man förstår varandra och kan dela erfarenheter.
Jättebra att du tog dig dit! Efter ett tag brukar det bli att man pratar om andra saker också och helt bisarra konversationer kan då utspela sig. Ena stunden pratar man om senaste kändisskvallret för att i nästa prata om begravning/avsked/bottenlös sorg osv. Hoppas du kommer trivas! Kramar Anna!
