On the road idag

I eftermiddag ska jag på "änketräff" igen. Den här gången ska vi åka runt till gravarna. Jag vet, det låter rätt sjukt; typ "The Tombstone Tour" eller nåt, men det är säkert bra. Ett tillfälle att få samtala om hur gravplatsen känns och vad den betyder, hur det var att välja sten och att urnsätta och så vidare.
För mig har ju graven varit och är ett ställe där jag finner ro. Där jag känner mig nära M, ett ställe för BARA honom och för min sorg där inget annat kräver uppmärksamhet. Men då har jag ju också haft total bestämmanderätt över allting rörande gravplats och sten och utsmyckning - det har liksom hela tiden varit JAG som varit främsta sörjande. Klart att jag har frågat M:s föräldrar hur de har velat ha det och så, men de har lagt beslutanderätten väldigt tydligt hos mig. Därför känns det ju som MIN sorgplats, ett ställe som blev precis som jag och barnen ville ha det. Inga kompromisser om plats eller sten eller text på stenen eller utsmyckning som kan göra att det känns "fel" att sedan gå dit.

Jag blir också alltid så glad när jag ser att någon annan varit vid graven; om där står en blombukett från någon annan. För mig betyder det då att någon annan minns M och har varit vid hans grav och sörjt honom och kanske pratat lite med honom. Att någon mer kommer dit liksom.

Kommentarer
Postat av: -ME-

Det finns en grav här, där jag vill lämna spår men inte riktigt vågar. Fast det du skriver verkar så rätt - jag kanske faktiskt ska lämna de där spåren...

2009-04-29 @ 13:49:31
URL: http://sommarliv.blogg.se/
Postat av: karibien

För mig och dottern är vår M:s grav också en rofylld plats dit vi går för att minnas, tänka, gråta. Tyvärr är vi rätt ensamma om det. En lång lång vinter har vi pulsat genom snön, skottat och tänt ljus, utan att se ett tecken på att någon annan varit där. Det känns som om ingen annan brytt sig om honom, även om sanningen förmodligen är att de tänker på honom nån annanstans. De få gånger nån annan tänt ett ljus eller lämnat en ros i snön har det känts mindre ensamt i sorgen. En gång har jag känt det som ett intrång att nån annan lämnat spår, men det var nån som ställde ett batteriljus i den gravlykta jag och dottern tänder ljus i varje vecka...

2009-04-29 @ 14:42:29
URL: http://karibien.typepad.com
Postat av: Kicki

Jag önskar så att mina föräldrars grav låg närmare oss avståndsmässigt. Gillar också lugnet vid graven. Måste dit i helgen. Du har gjort så fint vid M:S grav och jag tycker er rundresa låter fin. Kram!

2009-04-30 @ 08:46:44
URL: http://litesomjag.blogg.se/
Postat av: E-K

Hej, jag läser lite ibland i din blogg, och nu vill jag ge en award till dig. Så, gå in på min blogg så får du se den.

Önskar dig en god helg.

Kram från en medmänniska.

2009-05-01 @ 10:14:35
URL: http://www.steeperz.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0