Det finns andra!
Har så smått inträtt i det stadiet att jag försiktigt och trevande börjat söka efter "systrar i sorgen" - såna som varit med om samma sak och som kan förstå och beskriva. Här är en:
http://blogs.su.se/salo7153/
"Handbok för änkor" - ett bra namn!
Klippt ur hennes blogg:
Det är tack vare chocken som vi änkor fortsätter funka när våra män har dött. Det är tack vare chocken som vi klarar av att få dödsbeskedet, gå på begravningen, att vakna på morgonen, att gå till jobbet, att småprata med folk om saker vi inte kunde bry oss mindre om. Det är chocken som gör att våra hjärtan inte bara exploderar och vi faller döda ner på marken. (Vi också.) Jag var kvar i chockstadiet i två år just för jag var TVUNGEN att vara där. Det var omöjligt att ta in att han, den största, var borta och aldrig skulle komma tillbaka. Så chocken stängde av min hjärna, den fick mig att glömma, den gjorde att jag inte existerade förens jag var redo att ta in det som hänt. Eh, tack chocken, du räddade mitt liv. Dagens regel - den som verkar ta en nära anhörigs död bra befinner sig ofta i chockstadiet. Så ni andra kommer inte undan er plikt att ställa upp och finnas där. Så det så.
Say no more....
http://blogs.su.se/salo7153/
"Handbok för änkor" - ett bra namn!
Klippt ur hennes blogg:
Det är tack vare chocken som vi änkor fortsätter funka när våra män har dött. Det är tack vare chocken som vi klarar av att få dödsbeskedet, gå på begravningen, att vakna på morgonen, att gå till jobbet, att småprata med folk om saker vi inte kunde bry oss mindre om. Det är chocken som gör att våra hjärtan inte bara exploderar och vi faller döda ner på marken. (Vi också.) Jag var kvar i chockstadiet i två år just för jag var TVUNGEN att vara där. Det var omöjligt att ta in att han, den största, var borta och aldrig skulle komma tillbaka. Så chocken stängde av min hjärna, den fick mig att glömma, den gjorde att jag inte existerade förens jag var redo att ta in det som hänt. Eh, tack chocken, du räddade mitt liv. Dagens regel - den som verkar ta en nära anhörigs död bra befinner sig ofta i chockstadiet. Så ni andra kommer inte undan er plikt att ställa upp och finnas där. Så det så.
Say no more....
Kommentarer
Postat av: Sara
Åh min sorgesyster, jag är så oändligt ledsen för det som hänt! Såg din kommentar i min blogg "handbok för änkor" och vill gärna skriva till dig lite längre än så här. Jag försökte hitta en mailadress på din sida men fann ingen. Du kan väl maila mig så att jag kan höra av mig tillbaka: [email protected]
Kram från Sara
Trackback
