Vemod och oro

Ikväll känns allt så genomledset, vemodigt, stelnat grått och vissnat. Sorgen känns bara värre och värre, hur länge ska den göra det?

Jag har börjat oroa mig för när jag ska tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten efter nyår, kommer jag att kunna jobba? Hur i hela friden ska jag ha kraft att orka med alla dessa möten som är en del i jobbet? Barnen och kollegorna går väl an -barn är befriande raka och lätta att absorberas av och kollegorna har jag en såpass nära relation till att det är okej att säga "idag är jag lite ledsen" - men föräldrarna? Alla dessa lämnings- och hämtningstillfällen när man ska vara social och kallprata trevligt och le. Jag vet ju inte ens hur man gör när man ler längre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0