Ensam i november

Utöver allt annat som gör mig sorgsen, ledsen, arg, orkeslös och nedstämd så blir jag galen på november! Det bara blåser och regnar ute och allt är mörkt och grått. Blåsten gör att man inte kan vara ute utan att bli helt genomkyld. Hade annars behövt långa promenader eller stunder uppe på kyrkogården där man bara sitter och låter tankarna fara. Nu blir det mest att vi är inne, kan inte ta ut Lilla J i den här blåsten några längre stunder. Ni som inte bor på blåsiga, öppna platser fattar nog inte hur mycket vind kyler, men tro mig, det gör den.
Och så det här mörkret! Som om det inte var mörkt nog inne i mitt hjärta.......

Allt är så tyst och övergivet. Det är precis så tomt och ensamt som jag var rädd att det skulle bli! Minns att jag tänkte det när jag satt och vakade över M vid hans sjukhussäng: "Gå inte ifrån mig älskling, jag har ingen annan än dig! Det blir så ensamt utan dig!" Och det blev det....

Kommentarer
Postat av: Fröken M

Kära du!

Läser dina rader och blir ledsen i hjärtat. Det är tomt, det måste få vara det, men det kommer ett ljus. Det kommer ett ljus som på inget sätt kan ta bort din sorg, men sorgen blir lättare.

Jag vet inte om det är en klen tröst...



Massor av styrkekramar!

2008-11-16 @ 18:10:01
URL: http://froken.bloggagratis.se
Postat av: Béatrice Karjalainen

Vad ledsen jag blir av att läsa att du känner dig ensam och att inte släkt och vänner inte finner tid. Jag hoppas de läser här hos dig och prioriterar om lite.

2008-11-20 @ 15:20:01
URL: http://beastankar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0