Duracell-sorg

Idag har jag ägnat hela dagen åt att tapetsera ett rum (av tre, burr!) med handräckning av min pappa. Rummet blev klart och mycket fint och jag känner mig lite kaxig över att det gick så bra. Sedan har jag och de två stora barnen bakat kanelbullar hela kvällen, för jag lovade i ett svagt ögonblick att fixa det till musikskolans jippo i morgon (som vi inte ens ska gå på). Till sist har jag kokat pepparkakskola som ska ges bort. Det är sånt här som jag kallar Duracell-sorg: en sjujäkla energi och speed på sysslandet, för det håller ju de svartaste tankarna i styr.

I morgon är det första advent - inledningen på jultiden som i år inte är så rolig, men min bästa kompis brer sina vingar över mig och barnen - vi ska åka dit och vara där hela dagen, hon bor med sin familj 15 mil härifrån. Det känns skönt att få åka bort!

Kommentarer
Postat av: -ME-

Det var ett förbaskat bra uttryck, jag förstår fullständigt vad du menar. Jag kan få duracell-panik om jag får parafrasera uttrycket och shit vad man hinner med då. Tyvärr får jag komaläge efter en sån raid, jag hoppas du slipper det nu när du får komma iväg till bästa kompisen.

2008-11-30 @ 09:51:51
URL: http://vinterliv.blogg.se/
Postat av: Anonym

Förstår känslan, att man vill göra något istället för att bli apatisk. Hoppas du får det bra hos din vän! Kram!

2008-11-30 @ 20:44:47
URL: http://litesomjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0