Den vackraste bilden
Precis såhär var M; han älskade sina barn så himla mycket! Jag och barnen betydde allt för honom!
Nu gråter jag... Så fin bild, så nära de är. Och så finns han inte. Det verkligen, verkligen inte finns något svar på "varför?"
Vilken vacker bild!
kram
Detta är det mest fruktansvärda jag läst. Jag har läst alla dina inlägg i bloggen och var gång du skriver om det som är äkta. Det som är kärleken till din man och alla gånger som du betonar det som påvisar hur viktigt det är med det där lilla extra i ett förhållande när man lever nära varandra.
DEt är så vackert, så sorgligt så smärtsamt. Tårarna trillar och varje ord du skriver iscensätter jag till min situation, om min älskade älskade man skulle möta din mans tragiska öde.
Hjärtslitande och oerhört smärtsamt.
Jag är så otroligt ledsen för din och dina barns skull. En varm tanke och en förhoppning om att jag aldrig behöver uppleva något liknande.
Han var underbar, det kan jag helt klart förstå när man kan urskilja all kärlek från dig till honom som kryper fram i texten du skriver.
Tack för att jag fick läsa din blogg. Den grep tag i mitt hjärta och själ och vred om ordentligt. Ut kom en massa tårar som inte vill sluta rinna på mina kinder.
Bilden på din man med er dotter är helt underbar!
Skickar massor av värme, styrka och kramar till dig!
Massor av styrkekramar till dig.Jag har följt din blogg ett tag nu och den berör mer än något annat jag läst. Kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i din situation och bara tanken på att min älskade make inte skulle finnas mer är mer än jag orkar tänka på. Jag läste ditt inlägg om din kollega som ringde och förfasar mig över det uppträdandet, om man inte ens kan ringa till en nära arbetskamrat så undrar jag hur man är funtad. Självklart känns det jobbigt att ringa det där första samtalet men det finns ju inga rätt eller fel i det man säger man behöver bara ringa. Men det kan ju inte ha varit lättare när det har passerat ett antal månader, bara mer pinsamt med en massa konstiga ursäkter Ja suck, jag fattar inte hur folk tänker?? Kram Lizette
Massor av styrkekramar till dig.Jag har följt din blogg ett tag nu och den berör mer än något annat jag läst. Kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i din situation och bara tanken på att min älskade make inte skulle finnas mer är mer än jag orkar tänka på. Jag läste ditt inlägg om din kollega som ringde och förfasar mig över det uppträdandet, om man inte ens kan ringa till en nära arbetskamrat så undrar jag hur man är funtad. Självklart känns det jobbigt att ringa det där första samtalet men det finns ju inga rätt eller fel i det man säger man behöver bara ringa. Men det kan ju inte ha varit lättare när det har passerat ett antal månader, bara mer pinsamt med en massa konstiga ursäkter Ja suck, jag fattar inte hur folk tänker?? Kram Lizette
Jag ser! Den andas både kärlek trygghet & stolthet, oj så fin bild du söta!
ja det är en jättefin bild. mitt i allt elände så är det väl en liten tröst att ni har fått uppleva en fin kärlek, men ju mer man älskar ju mer man saknar.
Ähh..vilken fin bild på M och er dotter.
Förstår att du saknar han så otroligt mycket och jag tror inte man kan föreställa sig hur det är att mista sin älskade man och pappa.
Det enda jag kan ge är en cyberkram till dej och barnen.
Vad fina de är! Kram!
