Läser dagens kåseri i lokalblaskan av min favoritkåsör Cecilia Werner. Hon är så bra, alltid prick på!
Här kan ni klicka in för att läsa:
http://www.hn.se/m_ka1.php?avdelning_1=178&avdelning_2=289&author=134&articleid=905617&force_author&m=

...och här är hennes kåseri kopierat:

När rätt blev fel

När jag fick mitt första barn skulle jag göra allt RÄTT. Vilket naturligtvis ledde till att mycket blev FEL.
   Ta min första lilla unge. Hon fick aldrig sova i min säng. Fastän hon hade svårt att somna och ett stort behov av att vara nära.
   Varför? Jo, för att jag hade läst om hur oerhört viktigt det var att man tidigt vande sina barn vid att sova själva. Annars förmedlade man att världen var otrygg och farlig, och barnen skulle sova i mammas säng tills de fick skägg och flyttade hemifrån (vilket de i och för sig aldrig skulle göra eftersom de var så otrygga).
    I dag vaknar jag ofta med ett gäng ungar i sängen. Och att kura ihop sig bakom en liten limpformad kropp och snusa i en fjunig nacke är själva essensen av mysighet - för oss båda.
   Så hur tänkte jag som förstagångsförälder (FF)?
   Som fyrabarnsförälder kan man le milt och överlägset åt dumheterna man ägnar sig åt som FF. Min egen lista kan göras lång - även om exemplet ovan är det enda som fortfarande kan få mitt hjärta att värka av ånger.
   Typiska FF-påhitt är att:
   

· Slita upp bebisen när den sover som bäst för att hatta runt på babysim, babymassage och babyrytmik.

   

· Åka på solsemester med bebisen för att "allt ska vara som vanligt". Det är det inte. Ni kommer äta i skift, hålla er i skuggan och få sova ännu mindre än hemma.

   

· Åka till Borås djurpark med ett-åring. Ettåringar har noll intresse av levande tigrar och lamor. På sin höjd bryr de sig om bondkatten som brukar finnas strax innan utgången.

   

· Gå på cirkus med tvååring för att "cirkus tycker alla barn om". Som vuxen tvingas du genomlida två och en halv timma med män i ljusblå paljettrikåer. Ditt barn kommer att drömma mardrömmar om clownerna resten av sitt liv.

   Själv slappnade jag av redan med mitt andra barn. För att inte tala om hur det blev med nummer tre. Lille fyran måste hatta runt till olika läkare i ur och skur, men däremellan gör vi inte många knop om dagarna, han och jag. En brasa, en matta och en Maxbok. Det räcker hur långt som helst. 
(författare Cecilia Werner)


Haha, klockrent! Jag kan bara hålla med; som 3-barnsmamma lutar jag mig lugnt tillbaka och njuter av att med erfarenhetens rätt kunna göra lite som jag vill istället för att ängsligt följa t.ex BVC:s minsta nyck (de ändrar ju sina rekommendationer titt som tätt har jag hunnit märka under mina "barn-år", så det kan ju ingen människa bli klok på!).
Med flera barn kommer insikten om att man faktiskt duger jäkligt bra som förälder och att små barn inte behöver särskilt mycket för att stimuleras. I barnvärlden är en pinne ett äventyr, en ekorre ett exotiskt och spännande djur och en kittlingsramsa höjden av humor.